Återhämtning, ett ord som är svårt att sätta någon standard på. Vad är det? Hur mycket behövs det? Måste jag?

Veckan efter ett lopp är det enligt någon praxis dags för återhämtning. Jag har aldrig gillat att följa denna typ av rekommendationer egentligen. Eller, jo lite ibland. Mer rätt, delar av vad som rekommenderas. Återhämtning, precis som mycket annat är väldigt individuellt. Jag går alltid på känslan i kroppen. Känns den ok och jag är sugen på att springa, då gör jag det. Om än lite lugnare tempo och kanske en kortare distans dessutom. Efter Köpenhamn halvmara var det mer huvet än kroppen som behöver lite återhämtning. Jag fick som bekant kämpa hårdare än vanligt och om du får kämpa hårade fysiskt så blir den mentala påfrestningen också större. Uppladdningen inför ett lopp bygger också på mycket mentala bitar och när allt är över släpper allt och tröttheten kommer.

Med detta startade jag veckan efter loppet med två lugna dagar utan någon löpning. Det var dessutom ganska ansträngt på arbetet och all energi gick åt till att klara jobbet. Samtidigt så är det inte fel med ett par dagar på soffan och inte minst när man presterat något. Då känns det helt ok i själen att bara finnas när man kommer hem.

Onsdagen bjöd på sedvanlig onsdagslöpning med MRC och det var precis lika trevligt som alltid. Dock var jag inte på något socialt humör och sprang vidare hem direkt efter grupplöpningen. Inte sugen på att prata, inte sugen på öl.

Fortfarande lite seg och med många andra saker att göra så skippade jag löpningen även på torsdag och fredag. Det kändes lite konstigt, men samtidigt skönt att kunna släppa. Jag har en del vänner som håller igång en runstreak, men det är inget jag hade klarat av idag. Jag gillar inte pressen och tvånget att jag måste ut varje dag. 

Fredagen var dessutom vikt till nåt helt annat än löpning. Det var äntligen dags att få se Volbeat. Ett band jag har lyssnat på ett antal år, men aldrig fått se dem live. Vi tog en promenad mot tågstationen och sedan tåget mot Österport i Danmark. Vi var tidigt ute och han med att se båda förbanden också. Witch Fever som inte var någon favorit direkt och sedan BUSH som var betydligt bättre. Jag har inte lyssnat på dem tidigare, men det var riktigt bra. Inte lika bra som huvudnumret dock. En njutbar kväll med mycket bra musik och ett par öl i sällskap av min älskade.

Hemresan blev spännande med alla som skulle tillbaka till Malmö. Vi hade flyt. Tåget stannade med en dörr ungefär där vi stod och vi kom på snabbt och fick till och med sittplats båda två. Tåget körde sedan fullsatt med många resenärer kvar på perrongen som inte kom med utan fick vänta till nästa tåg.

En upplyftande och mycket bra fredagskväll som uppladdning för lördagens event med MRC Malmö. Årets födelsedagslöpning stod på schemat och det innebär alltid att vi springer från bar till bar. Vi startat på ett ställe, springer till en bar och tar en öl, vidare till nästa för ny öl o.s.v. Ett uppskattat och trevligt event som sällan brukar bli tråkigt. Knappt 30 löpare blev vi som delade in oss i tre grupper och det blev fyra barer på rundan och sedan avslut på samma ställe som vi startade ifrån. En dag/kväll som blev precis så bra som jag önskat. 

Det blev efter löpningen besök på Green Lion samt Ukrainian beer bar i Malmö och efter det gick jag hem. Trött, glad och kanske lite för berusad, men det var det värt. 

Väl medveten om att det var dags för intervaller på söndagen, som jag dessutom håller i så var det nog bra att jag gick hem. Sömnen blir alltid lidande efter en sån här kväll och det var inget undantag denna gången heller. Intervallerna kör vi på bana varannan söndag och det brukar vara trevligt. Så blev det denna gången också. Det blev ett av mina favoritpass, 10×2 min i hög fart och 1 minuts vila mellan. Det gick över förväntan bra och känslan var mycket bättre än jag trodde att den skulle vara. Så god att jag efter intervallerna klämde in ett Citystridespass med ett gäng gator. Jag passerade med detta 45% av Malmös gator och det känns riktigt bra. När vi flyttade tillbaka för ett år sedan hade jag endast 9% av Malmö. 

Det blev en bra återhämtningsvecka, i alla fall fram till fredagen. Totalt lite kortare löpdistans än vad jag har som målsättning, men det är inte alls konstigt. Bara skönt faktiskt. Att inte ställa allt för höga krav på sig själv är sunt tycker jag. Speciellt som en amatörmotionär. Det måste vara kul att springa, annars blir det bara jobbigt och det är lätt att tröttna på det.

Må gott så ses vi nån stans snart.