Perssonultran 2025
I helgen genomfördes Perssonultran för tredje året i rad. Som båda de tidigare gångerna var jag med vid starten. Första året kom jag hela vägen, andra året vann Persson över mig och i år, hur gick det då?
Det får du läsa om nedan.



Det är lördag morgon, klockan ringer 05:30. Tidigare än nån annan morgon denna vecka. Dagen för den årliga Perssonultran är här. Det är tredje året i rad som vi kör detta event och i år räknar vi med deltagarrekord. Första året var vi 6 st som startade, 4 kom hela vägen i mål. Jag var en av dem. Förra året var vi bara 4 st som startade. 3 kom i mål, jag var INTE en av dem.
Men nog om det som varit, nu blickar vi framåt mot dagens Perssonultra. Det var inte svårt att stiga upp. Det är det aldrig när ett äventyr väntar. Det mesta är redan förberett kvällen innan. Ryggsäcken är packad, energin och utrustning är noga kontrollerad. Även om det finns en hel del affärer längs sträckan så är det ändå viktigt att ha med sig både energi och utrustning som kan klara hela vägen till mål. Totalt mäter sträckan ca. 47 km och det är en distans jag har gjort ett antal gånger tidigare. Däremot var det 1½ år sedan jag senast sprang så långt.
Uppladdningen har varit lite annorlunda mot vad jag brukade göra inför en ultra förut. Fredagskvällen innan var kanske inte så optimal där jag först såg en fotbollsmatch och sedan gick på konsert efter det. Missade lite sömn, men det har jag gjort förr inför stora utmaningar.
Frukost, kaffe och en snus får inleda lördagsmorgonen och vid 06:35 sitter jag på en cykel mot Malmö Central. Tåget avgår 07:12 och ska sedan ta oss upp till Helsingborg där vi tar båten över till Helsingör. Väl i Helsingör, med en tidigare båt än beräknat så samlas gruppen och Alex gör en liten genomgång och det obligatoriska gruppfotot tas.



För att hinna med båten blev det lite löpning ombord. Det är lika bra att värma upp direkt. Vid 08:35 tar vi våra första steg mot Köpenhamn. Det känns redan på morgonen att det kommer bli varmt under dagen. Men jag är förberedd med vatten och energi. Medveten om att det finns flera platser längs vägen där det går bra att fylla på också. Vi är noga med att hålla nere tempot redan från start och det känns bra i hela kroppen. Det pratas och skojas genom hela gruppen och alla är på bra humör.
Första depåstoppet gör vi efter ca 20 km och där fylls det på med både läsk, glass och öl för de som var sugna på det. Jag vet min begränsning och skippade ölen denna gången. Men en Faxe kondi gick ner i rasande fart. Direkt efter den började jag gå mot målet då jag mår bättre av att röra mig än att stå stilla i såna här situationer. Gruppen kommer ifatt mig igen och jag kan börja springa på. Stundtals är det nästan helt tyst i gruppen och alla går in i sig själv och fokuserar fullt på uppgiften. Det är normalt på denna typ av utmaningar. Att inte prata spar dessutom bra på energin.



Efter ca 30 km gör vi ett kortare stopp och delar upp oss i två grupper. Ena gruppen har bestämt sig för att göra en extra loop i Köpenhamn för att få till 50 km. Jag, Alex, Torgeir, Måns, Tsvetelina och Linus bestämmer oss för att inte göra det. Vi tar en ursprungliga 47 km rutten som är planerad. När vi kommit in i storköpenhamn bestämmer sig Linus och Tsvetelina för att ändå göra en extra loop i lugnt tempo för att få till 50 km.



Vi tuggar på de sist 10 km i varvad löpning och gång och det känns att vi har varit igång några timmar nu. När vi har ca. 6 km kvar tar mitt vatten slut och det var en missberäkning av mig. Jag tror jag får sätta en flödesmätare på min vattenslang så jag vet hur mycket jag har kvar 🙂 Jag är trött och vill helst inte stanna för att köpa en flaska vatten till den sista sträckan och biter ihop. Kanske var det detta som gjorde att jag inte mådde så bra vid målet, för dit kom jag. Normalt sett smakar en öl väldigt bra när man nått målet, men inte idag. Jag var allt för trött och hade ont i magen. Det blev ett par klunkar, en promenad för att köpa en isglass och en cola. Tänkte att detta kan fixa till mig, men tyvärr inte. Det blev lite av ett antiklimax med ett abrupt avslut men det är egentligen inte så viktigt. Det viktiga är att jag hade kul hela vägen och att jag kom hela vägen. Dessutom 12 minuter bättre än 2023 när jag gjorde denna resa första gången. Blir det en nya start nästa år? Självklart.
Tack alla för en underbar lördag och snart springer vi ihop igen.



Lämna ett svar