Denna bild är från Tjörnarparen Februari 2023 och jag är på väg mot vändan som ligger ca 40 km in i loppet. Jag var överens med mig själv att bryta där. Träffade några glada personer i depån och pratade en stund med racedirector Lars Hector och helt plötsligt var jag på väg igen. Tog mig alla 80 km til slut.

Finnsihermössa och en öl är man alltid värd efter ett lopp. Inte minst en ultra.

Tre Tjörnarpare blev det innan loppet tyvärr lades ner. 50km, 50 km och avslutande 80 km. Jag gillar när man får saker man kan använda efter målgång. Träplaketten är fin, men vildsvinshuvudena är nåt speciellt.

Efter målgång på Ironman 70.3 i Jönköping 2017. Min första tävling på den distansen och jag var långt över förväntan nöjd. Jag hade kört några sprint och två olympiska distanser före detta lopp. Det blev en Jönköpingstävling till och utöver de två andra 70.3 distanser innan jag släppte triathlon helt.

70.3 distans i Halmstad och jag kan väl säga att bilden talar ett tydligt språk. Det var varmt, jag hade kramp och kämpade hårt för att ta mig i mål. I mål kom jag och på en sämre tid äm beräknat p.g.a. krampen. Men det är inte viktigt. 

Ultra Inerval Challenge. Ja, det är ett kul begrepp. Du startar vid midnatt, springer 10 km och sedan repeterar du detta 8 gånger. Totalt 80km på ett dygn. Två gånger har jag gjort detta och siktar in mig på en tredje gång. Det var utmanade och därför väldigt kul och lärorikt.

Under pågående Kullamannen Sibiren 50 km. Det var en tuff resa. Fram till depån i Mölle gick allt bra. Sedan blev det en hård resa runt Kullaberg. Men vi klarade det. Hela vägen in i mål.

Med så mycket löpning så är det naturligt att även skadorna kommer, tyvärr. Stötvågsbehandling av hopparknä gör mer ont än själva skadan. Det blev bra till slut.

Mitt första möte med Mikkeller Running Club. Köpenhamn 2019 och vi sprang mellan olika barer och drack öl på samtliga. Sedan den dagen har jag varit en del av MRC och tänker fortsätta ett bra tag till.